Jag måste lära mig att hitta min egen lycka!

Risk att jag blir tokig på kuppen!!

jobba extra och fick den där frågan som kommer rätt ofta ändå, men jag har inte fått den sen i somras..
Jag blev ställd och kände mig snurrig.
-Är du gift?
-ja. ( det vet jag för jag inte skrivit på några papper, annars är det inte helt klart)
- hur många barn har du?
-..... Tre? ( men det har jag ju inte, men jag har alltid svarat så, det är mina barn också, vi lever tillsammans och är en familj.. )
Frågorna fick mig att svara oärligt, om jag hade börjat tveka skulle det varit ganska intressant på nått vis, här är en som varken vet om hon är gift eller hur många barn hon har..
Är hon dement eller ska hon in på psyket?

Praktiken, den långa är slut.
Jag har lärt mig så mycket, och utvecklats så mycket.
Nu kan jag gå i termin 5 med ett gott självförtroende.
Så glad för det, sen har jag två särbos som tillfredställer mig på olika plan.
Så glad att de finns i mitt liv.
Livet tar underliga vändningar, jag måste tro att det finns en anledning.

finns så mycket att skriva.
Men orden bara stannar..
Så glad för så mycket och så ledsen för så himla mycket!
Hoppas på ett bättre 2015, men känner mig tyvärr lite nedslagen..
Klyschorna hänger över mig, men de känns inte äkta.
Något som jag vet är att jag vill satsas på min relation med min son och mina studier.
De två sakerna är på riktigt och gör mig lycklig!
En dag vill jag att min make och jag har en relation då jag, känner ro inför. Det kommer, för den finns där ibland.