Jag har aldrig varit så sliten som jag varit de senaste veckorna.

Trodde aldrig att operationen skulle vara så stor och så jobbigt efteråt.

När jag sa det till sköterskan efteråt svarade hon mig att de brukar inte prata så mycket om det med patienterna.

Det kan jag förstå, då skulle jag blivit rädd!

När jag varknade på uppvaket blev jag chokad hur ont jag hade.

Tidigare operationer har inte gjort ont alls, jag vet inte vad jag hade förväntat mig.

Inte sån smärta iaf.

Tror jag var en sån där jobbig patient..

Minns bara lite, att jag ville ha nått mot smärtan hela tiden..

Jag fick åka till operation på morgonen sedan vaknade jag inte förrän på kvällen. 

Bara det kan ju göra en förvirrad.

Väl på avdelningen igen och en natt av smärtlidring av diverse läkemedel, som jag inte ha nån aning om vad det var. 

Låg jag på en fem sal.

Tanterna, ja det vara bara tanter.

Pratade och pratade....

Var det inte i telefon så var det med varandra eller besök som de hade.

Besökarna hade i sin tur telefoner med sig som pipte och plippade.

Jag trodde jag skulle bli tokig!

Vill bara sova.

Tror jag fick reda på en tants hela livshistoria av hennes telefon pratande!

Jag vill bara ha lugn och ro.

Tillslut efter jag bröt ihop och bara grät fick jag tillfälligt ligga på läkarexeditionen.

Där jag jag sovit förrut och det var som himelriket.

Äntligen kunde jag sova!

Det gör så himla mycket, kände mig redan bätte.

Sedan fick jag flytta in på en två sal ist.

Lungt, tyst och mörkt!

Så ska det vara när man ska läka.

Tom personalen sa att det var ett väldigt pratande på det rummet.. 

Över helgen blev smärtan bättre, men var mest sängliggande.

Det gjorde så himla ont att ta sig upp.

Såret sträcker sig från naveln och ner ca 1,5 dm.

Sen skulle tarmarna igång.

Det var ingen barnlek.

Aldrig någonsin har jag blivit uppmuntrad att fisa.

Men det var ett tecken att tarmarna var på väg att börja fungera.

På tisdagen åkte jag hem.

Var tillräckligt frisk tyckte jag..

Men det är nått helt annat att vara hemma.

Inte förrän nu kan jag sitta en stund.

Tidigare jag jag mest legat, det gör så ont i magen..

Så skönt att det går åt rätt håll!

Nu måste jag lägga mig igen....

Jag  kastar in ett inlägg idag.

Jag är vid liv!

Men det där är något jag inte, verkligen inte vill vara med om igen!

En riktig pärs.

Kan gå in på mer detaljer senare.

Har inte riktigt så stor ork att sitta vid datorn.

Är mest liggande ställning här.

Ett sår från navel och ner...långt ner..

Men för varje dag så blir det bättre, några bakslag längs vägen såklart.

Det får jag nog räkna med.

För exakt fem månader sen gjorde jag min första operation.

Efter fyra opertioner och en slang in i njuren är det dax igen.

Den här gången en mycket större operation och med det hoppas jag också en som lyckas.

Eftersom de andra absolut inte har gjort det!

Det blir prat med avdelningsläkare, kirurgläkare och narkosläkare.

Jag hoppas de har kommit fram med nån bra lösning på mitt problem.

Sist jag träffade en läkare, före sommaren, visste de inte riktigt hur de skulle gå tillväga.

Då var det två stenar kvar och ett stopp..

Och jag har inget som får mig att tro att det fortfarande inte är lika.

Jag hoppades att slangen skull ryka med en gång nu när operationen blev av men tyvärr blir den nog kvar nån vecka till.

Känns mest logiskt så.

Eftersom de ska ta bort en del av urinledaren..

Så nu håller jag alla tummar att allt ska gå fint.

Och att jag ska se tillbaks på det här som en erfarenhet rikare!

... är de som sötast!

Mannen och jag har många bra idéer.

Mycket som vi vill göra och hitta på.

Men också så slöa, rikitga soffpotatisar.

Iaf jag!

Men om den ena av oss står på sig, bara lite lite.

Så blir det oftast av.

Men då krävs ju just att någon gör det.

Idag var det min tur.

Vi åkte hem till bror och gick på kantarell jakt.

Eller gick och gick...

Det var en skumpig tur på en skogs väg, jag skulle nog inte ens vilja kalla det en väg.

Sen bar det in i storskogen.

Mitt i svamp plockandet la jag min största energi på att inte gå allt för vilse..

En sån som jag som har noll i lokalsinne ska nog inte vistas i en stor skog!

Men jag lyckades iaf få ihop lite svamp.

Tillsammans fick jag och mannen ihop en hel systemkasse med skogens guld!

Gött!!

Det blev varma mackor..

Och en kall öl!

Det är väl hösten som är på intåg.

Jag gillar verkligen hösten.

Alla färger, mysiga kläder och mycker gott att äta i naturen!

Svarta vinbär

Man känner sig speciellt välkommen med en sån här fin skylt!  :)

Att mitt tålamod länge varit bort blåst har jag tidigare skrivit.

Tyvärr är det familjen som får ta den värsta smällen.

Mest av allt sonen..

Jag kan meddela att det inte blir bättre.

Nu är jag ganska övertygad att jag har uvi i slangen också..

Jag går runt och luktar gammal urin..

Kanske bara jag som märker det, men det räcker!

Byter påse varje dag för att hålla lukten borta.

Skulle kunna be om antibiotika, men nu är det inte långt kvar.

Och jag vill hellst inte äta i onödan.

Ska bli så skönt när det här äntilgen är över.

Hoppas bara att det inte blir några komplikationer med operationen.

Annars skulle det vara typiskt, mycket har ju gått fel!