Lilla a ska snart ha sin första fest.

Dop står på planeringen.

Och pysslig som jag är borde ideérna bara spruta ur mig.

Men så är tyvärr inte fallet.

Jag kan faktiskt inte minnas när jag gjorde nått kreativt sist.

Jo jag kladdade med vattenfärger här om dagen.

Men der räknas liksom inte.

Min plan är att ta fram mina saker, sen kommer den förlorade insperationen av sig självt.

Japp så får det bli.

Undertiden lägger jag upp lite verk från förr!

De verkar vara väldigt poppis.

Och jag kan lova att man inte passerar obemärkt när man har den på sig...

Sen är det grymt skön och snygg!!

Kan det vara istiden som kommer??

Ja det har nog gått så långa att jag känner att en förändring kan bara föra med sig nått gott.

Älskar mitt jobb, men behöver mer!

Nu när mycket känns som i gungning letar jag  på högskole sidor efter mitt kall...

Tipsa mig gärna.

Jag förtsätter att leta genom denna djungel.

Spännande, läskigt och super kul!

Vad ska jag bli när jag blir stor???

Nu har jag den på mitt finger.

Den snyggaste av alla ringar.

Min förlovnings ring..

Men  det är igentligen en vigselring, eller jag vet inte hur det där funkar igentligen.

Min vackra fing har iaf 12 underbara stenar i sig och är av vitt guld.

Graverad med: Mannen i mitt liv <3

Syster yster krävde att jag måsta ta reda på vad det är för stenar, så jag ska väl det.

Ska höra med henne som jobbar på stället där jag köpte ringen.

Min bästaste B1.

Eller jag och jag..

Den var världens bästa mamma som köpte den  åt mig.

TACK igen mamma!

Jag är så lycklig för min ring.

Önskar att jag hade en kamera som funkar för då skulle ni fått se.

Ska jobba på det.

Som ni vet, en blogg utan bilder.

Är ingen rolig blogg!

Jo så är det.

Jag har fått skavsår.

Äntligen när jag får fingrarna ur och känner lust att ta mig ut och bränna kilon.

Då sätter kroppen stopp.

Det är verkligen stopp, jag gjorde några tappra försök att trottsa det onda och gnessa på ändå..

Men det blev bara värre, mycket värre!

Till saken hör att stället där skavsåret sitter är inte på det traditionella stället.

Som jag anser är på hälen eller iaf på foten.

Utan ist på låret mellan benen......

Så att gå är en smärtsam upplevelse.

Och det är den sysselsättning som uppkommer ganska ofta i min vardag!

Så för att försöka att inte stanna upp i mortionsträsket så "hoppar" jag innomhus ist.

Med benen brett i sär för att det inte ska uppkomma mer friktion!

Jag önskar att jag skulle känna bekväm i klänning eller kjol.

Det kan ju funka med lös och då menar jag lös passform.

Men hur snyggt är det?

Inte så enligt mig själv.

Nu när kilona blir färre hoppas jag att även passformen blir bättre.

En midja vore fint!

Det är väl bara att kämpa på förstår jag.

Jag och mina stavar är bästisar nu.

Vi umgås varje dag! :)

JA jag vet...

Jag skulle kunna rabbla på om tusentals undanflykter om varför jag inte bloggar..

Nja kanske inte tusentals ,men iaf tiotals!

Men jag har faktiskt inte haft nån lust!

Och kameran strejkar eller är trasig hel och hållet efter min Thailands resa.

Ja jag tycker det är lite pinsamt.

Men , men..

En blogg utan bilder..

Det tycker ju ingen om Eller???

Jag har iallafall får ett ryck och gått med i viktväktarna.

Tror att det kan vara bra.

Periodare som man är kanske perioderna blir liiite längre.

Tänker att man inte bara för sig själv, för då känner jag inga krav alls.

Och krav vill jag ha!

Nu fungerar vv som en sporre och krav för mig.

Krav om resultat!

Sen en kombination med "The biggest loser" på tv, så funkar det än så länge bra. Inte perfekt, men bra.