Tom, ledsen och slut..

Har sonen hemma och det är så skönt fast alla prövningar som är med en tonåring.
Känner mig så ensam fast jag vet att jag har min son samt att jag vet att min make älskar mig..
Jag tror att jag vet att det handlar om mig, en längtan om något mer..
Något som jag måste att få finna i mig själv.
En så förbannat jobbigt insikt..

ibland känner jag mig liten.
Kort har jag alltid varit, men att ha en känsla av att vara liten och ensam kan vara tungt. Men jag hoppas det vänder.. Hoppet är tydligen det sista som lämnar en.

Känslan av att vara ensam.

[Bild]

Fast världen är så stor..
Och varför blogga mer när livet prövar en?

promenerar och funderar

Just nu känns det så segt..
Eller det har det gjort ett tag nu. Samtidigt som jag känner stress och press inför framtiden.
Jag vill göra saken, men så trött så ist så blir det inget.
Vill stå på egna ben inte plugga mer.. Men samtidigt ska det bli så skönt att få skiva c- uppsats med Evelina.
Känner mig helt enkelt splittrad! Vill mycket men det blir inget..

svårt
Skönt
Frustrerande
Längtan
Saknad
Ensamhet
Egentid (hatar ordet)
Osäkerhet
Lugnt
Rörigt
Trygghet

Slutsats förvirrande!