Tillbringar långfredagen med en irriterad make som kollar på hockey. Han säger att det bara är en hockey match, men det låter allvarligare än så.
Jag pluggar in lurarna och lyssnar på en god bok!
Livet är skönt..

Mina bäbisar

Nu känner jag att jag hittar min plats på jobbet.
Då har jag sagt upp mig..
Det låter tokigt men jag måste göra det som känns rätt för mig just nu. Men jag har lovat mig själv att inte stänga några dörrar!
Så nu sitter jag i min nerslitna soffa och nya fina soffa med mina raggsockor och tänker på maken som svettas i ett 30 grader Thailand!

Hitta sin plats och passa in.
Vara en del av ett sammanhang.
Än så länge så känner jag mig fram.
Märker att min humor inte riktigt går fram.
Orden från en tidigare kolllega viskar då i mitt huvud: alla vet inte att du skämtar..
Kanske ligger nått i det!
Känner iaf en samhörighet med en tidigare plugg kompis, det gör mig glad.