På maknaden slutatde att det att jag och mannen gick runt med  "lilla" sonen som sällskap.

Tonåringen låg kvar i sängen och sov när vi drog.

Och bonus sonen försvann med kompisar.

Det är ju så det ska vara, de växer upp och man är viktig men mer på deras villkor.

Det kändes att det var tur att sonen fortfarande är ganska liten, fyller snart 7år.

Inte lika kul att gå runt på maknad utan barn, det är ju mer för dem tycker jag..

Vet ju själv att umgås med mamma och pappa när man var tonåring var inte 10 i topp.

Jag upskattar verkligen när hon kommer ut från sitt rum och sitter ner och pratar.

Umgås med oss andra.

Men de ska väl prova sina vingar i den här åldern sen kommer de tillbaks!

Hon satt ner och "ritade" med oss en stund..

Sonen ritade glass, kakor och godis. MUMS!