Dimman är tjock och jag vet inte riktigt vägen ut...

Med syskon, respektive, mamma och Karlsson på äventyr i Dublin.

Många goda öl och lite kultur på det.

Saknade maken som inte var med..

[Bild]

Vägen är lång, men jag tror jag anar nått där framme..

Jag hoppas verkligen det iaf..

Min terapi: prata och prata..
Jag så ledsen men även så tacksam för att alla, ja alla är så snälla!
På riktigt snälla, ställer upp och orkar höra på mitt vimsande och flamsande..
Jag hoppar fram och tillbaka, dagarna är ett stort töcken.
Men jag har vänner, fler än vad jag visste, riktiga vännen.
Och en stor släkt som finns för mig!
Men jag saknar den som har mitt hjärta..