Det kommer över mig ibland, som idag..
Saknaden att inte ha någon att dela vardagen med.
Jag har så många fina människor runt mig, men någon att komma hem till, det är något son jag saknar.
Att på fredagen komma hem, ta ett glas vin med, sjunka ned i soffan och bara prata och vara!
Sonen är på sitt rum och gör sitt, han har ändå umgåtts med mig en stund. Men tycker det är mindre kul att vara med mig, roligare med kompisar, som det ska vara..
Men så vet jag även att det jag hade inte var guld och gröna skogar, men ändå så saknar jag de bra stunderna..
De dåliga glömmer jag så fort, men kan bli påminnd ganska fort!
Jag= så förvirrad, så mycket bättre när jag har mycket att göra. Då hinner jag inte känna efter inte tänka!
Men ändå så måste jag gå vidare, hur man då gör det är den stor fråga.
Att gå från något, till inget, till någon mer meningsfullt!