Fyra dagar sen är han här.
Han som kan göra mig glad och tokig.
Han som gör mig galen och lugn.
Han som krossar mitt hjärta och gör det helt igen!

Ibland känns det bara så värdelöst. Ska det vara så här?
Själv och maken så många mil borta?
Hem en vecka sen iväg några månader igen..
Att jag ska hälsa på känns så långt borta jag har mitt ofullständiga liv här..
Behöver pepp för att orka.
Eller så tryter orken för det är så nära.......

9 dagar kvar tills maken kommer hem. Jag myser med den som sällan säger nej, lömska katten.