Jag är ganska fånig

Har ju självförtroende i det mesta.

Men på något underligt vis så är bilkörning min stora stopp skyllt.

Kortare sträckor och när jag vet var jag ska då funkar det bra.

När vägen är bekant så känns det helt ok.

Men om jag ska åka till nån större stad...

Ve ock fasa.

Då får någon annan köra!

Jag tänker inte.

Så när jag hälsar på Syster yster tar jag oftast tåget, om ingen annan bilburen ska med.

Jag och sonen har åkt tåg många, många gånger.

Nu vill han hellre åka just tåg.

Med barn är det enklare.

De kan springa om kring ist för att sitta fastspännd.

Men nu hade vi bestämt att vi skulla åka just till syster.

Tågtiderna passade inge bra, suck!

Vad göra..

Så jag gjorde det.

Jag tog bilen och klarade det galant.

Ja jag var lite osäker på vissa ställen, fast jag visste ju egentligen.

Nu klappar jag mig själv på axeln ;)